måndag

no. 10203A: Upphittat av: Kriminalinspektör C. Ohlsson

[…]
men när de stod där på bryggan började de tveka. Varför hade de egentligen kommit hit? Hade det verkligen varit nödvändigt att begrava farfar så snabbt? Hade de alls haft tid att ta farväl?

Monica försökte se ut som om hon i alla fall inte brydde sig. För hennes del kunde de lika gärna begrava hela Frölunda när de ändå var igång. Men Pella stannade till längst ut på bryggan och mumlade för sig själv:

”Kan man verkligen vara både död och posttjänsteman på samma gång?”

Om nu breven som anlänt den senaste veckan inte var ett skämt. Innebar det då inte att de hade gjort ett stort misstag? Dessutom kunde hon inte låta bli att fundera på Figge. Vad var det egentligen som hade hänt med honom och banjospelaren?

Med ens, medan de alla stod där, försjunkna i sig själva, hördes en röst som ropade
[…]


Denna text utgör den enda läsliga resten av sidan 62 i en okänd roman som återfanns den 6:e Mars 1965 vid kvarlevorna av en ovanligt stor hund i en krypta under centrala Stockholm. Endast sidans nedre del var oskadad och baksidan hade svärtats. Texten var fastsatt med ett tuggummi på ett fotografi, se bilaga 1.
T. Gray, andre bildarkivarie
Quigley-samlingarna